Det finns ett slut nu. Förhoppningsvis en Början. Min kropp är trött, jag är trött och ju tröttare jag blir ju mer går min hjärna på högvarv. Jag har varit gravid i 18 månader nu, med 5 månaders uppehåll. Fast det var inte så att jag och kroppen hade semester då direkt. Dessa 5 månader var de värsta i hela mitt liv, finns nog inget som nånsin kommer att kunna slå dom, de bestog av sorg, smärta, sömnlösa nätter, svält, tårar, mörker, ja allt hemskt man bara kan föreställa sig. Så nu är jag TRÖTT! På måndag blir det ett besök på Ante på KSS för koll och bedömning, ser allt OK ut så kommer jag nog välja alternativet: Igångsättning på Tisdag eller Onsdag. Fast min högsta önskan och dröm är såklart att det ska starta naturligt här hemma innan Måndag, men om inte, så finns det nu ett slut. Förhoppningsvis en Början, en UNDERBAR sådan.