Jag är djupt fascinerad över hur en liten Kotte på dryga 20 centimeter och 500 gram kan sparka ända nere vid urinblåsan och upp i revbenen samtidigt...!??! Så det gör riktigt ont.... Hur ska detta utvecklas måntro....? Just nu består mina dagar av att överleva svettkavalkader och omänsklig värme, men vad vore Sommaren utan SOL och VÄRME.

SOMMAR och SOL och FINA GLADA VÄNNER. Kan livet bli så mycket Bättre??

Det värmer mitt hjärta när min älskade sambo säger att han redan har 2 barn.
Ebba och "Kurt".... Då påminns jag om hur mycket jag verkligen Älskar honom.



Sambon är svår att fånga på bild så det får bli en på finaste sonen istället.

Nyss uppstigen. Trött, Tröttare, Tröttast.... Har plågats av hemska Mardrömmar, den ena värre än den andra. Men "Smille" hälsade Glatt som alltid när jag väl vaknade så på den fronten är det lugnt. Funderade ett tag på att ringa till Fabian och höra så han verkligen mår bra, men hur nervös och nojjig jag än må vara över mina barn så får jag inte låta katastroftankarna ta överhand. Klart han mår bra och han kommer ju snart hem här.

Har inte skrivet på länge och har väl inget direkt att tillägga nu heller... Dagarna flyger fram i ett rasande tempo, vilket är skönt och fruktansvärt skrämmande på samma gång. Jag längtar tills ett par veckor till passerat för då finns det goda chanser att lille "Smille" faktiskt kan överleva utanför livmodern om nått händer. Jag "jobbar" med att sluta säga och tänka "OM" när jag pratar om Liten, "Smille" är ju faktiskt här vare sig jag vågar tro på det eller inte.... H*n är mitt Barn, mitt tredje fina barn. Jag försöker våga känna Lycka och Glädje när jag känner att det finns något starkt och levande därinne i den snabbt växande kulan.

Midsommar har passerat med regn och rusk som sig bör, visst är Svensk Sommar underbar?!
Fick en rejäl Ebba-dipp på Midsommarafton. Min lilla Tjej. Om hon hade varit här hos oss nu så hade vi satt på henne fina klänningen och krans i håret. Hon hade förmodligen varit världens busigaste och vackraste lilla Midsommartjej, med en massa mörkt lockigt hår precis som Pappa. Aj, det gör ont i mitt Hjärta, saknaden som bara växer och växer, men trösten finns lite i att Liten i Magen har en del av Storasyster i sig och att vissa likheter säkert kommer finnas. Älskade Ebba.

Liten i Magen är alldeles vild och galen. Egentligen borde man ju vara glad och lycklig över det, men det är svårt... Nu påminns jag hela tiden, varje dag om att det verkligen växer någonting inuti. Svårt att ignorera och betydligt svårare att låta bli att Älska. Hur ska jag våga älska?!? På nått sätt älskar jag väl så klart Liten i magen men jag gömmer undan dom där lyckliga sprudlande känslorna så djupt det går. Så rädd för att mista ett Efterlängtat och Älskat barn igen.

Det är redan "nedförsbacke" 20 Veckor är passerade och mållinjen närmar sig i ett skrämmande tempo.

Lilla Liten därinne, jag hoppas att du har överseende med din "känslokalla" Mamma.

Mina tankar är hos finaste Mamman. Inte är livet så orättvist..!?! Önskar man kunde trolla och göra allt bra. Alla tankar går till Uppsala.

Jag och Malin i väntan på Mat.

Hade en Lövely kväll med FavoritBrudarna igår. Babbel, god mat, ännu mera babbel och 2 glas Cola.... Fast Stadt blir lixom aldrig mer än Stadt, så vid 23-tiden ledsnade jag och begav mig hemåt. Lustigt, kvittar hur sällan man än går på Stadt så är det ändå alltid samma folk. =O)

Täng och Sara, nöjda och glada. Bordet fylldes på rejält med diverse drycker. En och annan Shots lyckades "småtjejjerna" till och med Trycka i sig.

Blixten ser en aning "skeptisk" ut efter första shoten.....

Så här såg vårt tvrum ut igår och idag. Längtar tills allt är färdigt och jag någongång i framtiden får min STORA terass, kanske nästa sommar om ja har tur. =O)

Idag vaknade jag till att sambon körde motorsågen rakt genom väggen, bokstavligt talat. Så nu har vi ett megaluftintag i vårt vardagsrum och en jäkla massa sågspån överallt, IGEN!!
Ska visa bild sen tänkte jag men just nu är det bråttom.... Ikväll ska "tjockisen" ut på StadtsHotellet, förmodligen inte svänga dom lurviga men iaf äta gott. Fast man ska aldrig säga Aldrig!!

By the way, "Smille" är inget "Riktigt" Namn, utan Storebrors påhitt. Han tycker dock att det är självskrivet att bebisen i Magen SKA heta Smille, jag och sambon är väl inte lika övertygade.



Angelyne: Det går alla tiders, du hamnar nog garanterat på min när jag lär mig göra en..=O)

Jag har en levande Bebis i Magen. Det är sant!! Igår kände jag den,
på utsidan. Imorse oxå, Liten är stark och pigg. Ikväll ska jag tvinga sambon att känna på magen så han oxå får hälsa på lille "Smille".

Killar!!

Ibland undrar jag på allvar om min son inte är som alla andra... Men sen slår det mig att han är kille och min käre Sambo är nog oxå kapabel till vissa grejer som Fabian tar sig för eller INTE tar sig för... Vi gjorde pannkakor till kvällsmat och sonen satt och åt i evigheter som vanligt,(pratar mer än han äter), så efter ett tag ledsnade jag, plockade in det mesta och lämnade bordet.

När han så tillslut blev klar så bad jag honom ställa in sylten efter sig.
Självklart gorde han det. Det är bara det att när jag efter en stund kommer ut i köket ligger syltlocket på bordet och burken står i kylen med skeden i......
Han är så söt det lilla livet!

Tycker du inte att livet är tillräckligt jävligt som det är så
kan du ju alltid testa att bokstavligt talat Rycka bort hårstrån från benen med en Maskin..... ajajaja!!














2x25 års Fest.
Täng och Blixten, lugna och städade som alltid.













Fina "tjocka" Bettan som har ett oerhört Bra Datum på sin Mage liksom jag.
Och en glad Alexandra.















Kvällens Pingla. Grymt avundssjuk på spirorna....














Dans till Livemusik är aldrig fel. Blixten försöker "fånga" Fabian
för en svängom.










Årets hittills varmaste dag. Mina små vovvar tar sig ett dopp i dammen på Öråsen.

Mina håriga pojkar tar en siesta i skuggan.

Min son är Vig. Undra vem han ärvt det av!??! Not me!!

Två grabbar och en Vattenspridare blir lätt en succe i värmen.

Mina fina Pojkar.

Wille, Liston och Fabian i sin Jaguardräkt som Mormor sytt.

Har inte så mycket att skriva för tillfället. Var hos psykologen i Fredags och hon fick mig att inse vissa saker som jag inte ens själv visste om.... Usch och fy, just nu känner jag bara för att strejka från det här med graviditet och barn. Hur ska jag klara av detta?? *panik*
Ska till MVC på fredag hoppas på att bli lite klokare av det men jag tvivlar. Just nu har jag en välbyggd, tjock, hög, stenmur mellan mig och det som växer i magen. Vågar inget annat, galet fel enligt psykologen. Jag MÅSTE tydligen acceptera att jag har en Bebis i magen, ett liv, nått som kommer komma ut oavsett... Men hur ska jag våga!?! Vill inte förlora nått efterlängtat igen. Orkar inte.