2 Vänner som funnit varandra genom sorgen, tillsammans är vi lite starkare och lite "normalare". Vår sorg är olika men ändå samma. Hon förlorade en Älskad Mamma, jag en efterlängtad och Älskad Dotter. Ihop kan vi prata om djupet, livet, döden och allt däremellan. Vi är Starka och Stolta, vi är Duktiga för vi står fortfarande upp och strävar framåt. Ibland är det upp och ibland är det ner, men vi uppskattar livet och tar inget för givet. Vi är unga, alldeles för unga för att "veta" det som vi redan vet.... Och vi är tyvärr inte ensamma, finns alldeles för många som förlorar sina älskade alldeles för tidigt. Ikväll har jag och min Vän varit och hälsat på våra saknade. Först hos mitt Lilla Hjärta, sen hos hennes Mamma och Lillasyster. Det var sorgligt, kämpade emot tårarna, orkade inte gråta ikväll helt enkelt.
Men det var vackert, Alldeles Magiskt på kyrkogården ikväll.


Annars är det lugnt på bäbisfronten, Liten ligger just i detta nu tryggt i magen och har hicka (som vanligt). Så en Oktoberbebis blir det ju inte.... Men 1/11 är ju ett bra datum. =) Har rensat land idag och njutit av det vackra vädret. Fullmånen ger mig lite HOPP, nått med månens dragningskraft och vatten. Men det påverkar nog inte mig är jag rädd för.
KVINNAN MED EN LIVMODER AV STÅL. Thats me.