Nu har jag suttit ihopkrupen i soffan i snart 3 timmar, det är då jag känner Liten Bäst.
Har ont i Magen i dag och försöker med ett upprepat mantra intala mig att det INTE beror på att jag kommer föda idag utan för att jag är nervös inför morgondagen. Jag målar Faan på väggen, ställer in mig på det värsta... Vet redan vart "Smilles" namn ska stå på Gravstenen. Det enda jag inte kommer på är hur jag ska berätta för Storebror att vi återigen bara fått låna för en kort tid.
Det värsta är att jag inte litar på någon... Spelar det egentligen någon roll vad läkaren säger imorgon?? Kommer min Barnmorska någonsin kunna lugna mig?? Att få veta att allt ser bra ut spelar mig ingen som helst roll.... Det fick jag veta sist oxå. Det var inga fel på Ebba, hon skulle ju bli en STOR bebis. Alla mina prover och värden var bra varenda gång ändå finns hon inte här.
Bara dryga 5 Månader av ren psykisk terror kvar. Måtte tiden gå fort, måtte det komma ut en skrikande Bebis, måtte vi åka hem från KSS med en frisk Bebis utan syrgas, sondslang och en vikt på 2 kilo. *Hoppas Hoppas Önska Önska*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kan tänka mig att det inte gör nån skillnad vad någon tycker eller tänker. Men jag tror och hoppas att allt kommer gå bra! Säg hejj till liten där inne imorn! :)
Kram.
Håller tummar hårt för er imorgon! Du ska se att allt är bra. KRAM
Jag hoppas och hoppas och önskar och önskar med dig, för oss båda...
Kommer tänka på dig imorgon.
Stor kram
Det hoppas vi allihop!!
Kram på dej
Vet inte om mina kommentarer kommer fram, men gör ett försök igen...
Vill bara skicka värmande tankar till er idag. Antar att ni just nu är på ultraljudet och jag hoppas att allt går bra!
Kram
Skicka en kommentar