JA jag vet att Bebisar kommer ut när dom är "redo".
Jag vet att min Liten mår bra i magen (iaf precis när CTG körs).
Jag vet att naturliga förlossningar är det Bästa.
Jag vet att det finns fler risker med att bli igångsatt när man redan gjort ett snitt.
Jag vet att kejsarsnitt är en STOR komplicerad Bukoperation.
Jag vet att det tydligen inte är nån skillnad på att föda små eller stora bebisar att smärtan är den samma.
Jag vet att man kan vara öppen flera centimeter i flera veckor.
Jag vet att det lika gärna gå jättesnabbt.

Men vad spelar allt det där för JÄVLA roll när jag oxå vet att Bebisar kan DÖ???
Har världens finaste Vänner vars Bäbisar dött i magen, i samband med förlossning, strax efter förlossningen, pga sjukdom eller bara i sömnen.

Men det är ju tydligen inte alls vanligt att Bebisar dör upplyste en läkare mig om med lite av en suck när jag uttryckte min oro... Så jag antar att "lite svinn får man räkna med" (enligt vissa). Hoppas verkligen att jag redan gjort mitt till den "lilla obetydliga statestiken" och att vi får behålla detta barnet. Jag är rädd, livrädd, vill bara ha ut Liten, jag har i mer än 9 månader nu ensam haft ansvaret för detta lilla liv som växt inuti mig. Jag är trött nu och redo att dela ansvaret.

Usch jag bara svamlar på idag, hjärnan går på högvarv och det är mycket tankar och känslor. Vill bara krypa in på nått mörkt trångt ställe å bara va... Orkar inte med Världen för tillfället, orkar inte med mig själv. Vill inte mer... Men det är tydligen bara att stå ut och det ska jag göra, men jag är så rädd att det ska bli ett "fel" slut på denna historia oxå.