Häromdagen kallade jag min Lilla Tyra för Ebba. Jag blev alldeles förnärmad och fick en smula dåligt samvete... Sen gick jag och funderade lite på det där och sen kallade jag henne av misstag Ebba igen och jag log ett stort leende i hjärtat och bad om ursäkt. För visst är det så att man blandar ihop sina barn, inget konstigt med det. Min Mamma blandar ju ständigt ihop sina söner och min son, ibland kan hon dra igenom alla namn, Tobbe, David, nej förlåt Fabian, innan det blir rätt. Min kusins lille pojk får ju enligt kusins eget erkännande heta Tuva titt som tätt. Att jag råkar kalla Tyra för Ebba är ju bara ett bevis på att Storasyster "finns", hon är absolut inte borta och glömd. Älskade Lilla Hjärtat.