Det har gått 1 år imorgon, ett helt ofattbart år... Hur jag än försöker så kan jag inte sätta fingret på om det gått fort eller långsamt!? Sorgen har blivit en del av vardagen, något vi för evigt kommer att få leva med. Den gör ont jämt, ondare vissa dagar och tankarna på dig mitt lilla Hjärta är aldrig långt borta. Storebror undrar om du hade kunnat gå nu när du egentligen skulle fyllt 1 år. Hade du bara fått födas i en frisk kropp tvivlar jag inte en sekund på det. Drömmarna om vad som egentligen skulle varit nu om vi levt i en perfekt värld smärtar i både kropp och själ.
Vi saknar dig så Lilla Hjärtat, imorgon skulle vi firat nu blir det en sorgens dag, en tankens dag, fast ändå Din dag. Din Födelsedag. Jag vill att du ska veta att Pappa älskar dig oxå även om han ibland kanske fortfarande inte vågar och Liten i magen skickar en massa Pussar och Kramar. Så gott som alltid när jag blir ledsen och tänker på dig Lilla Ebba så buffar Liten därinne som en påminnelse om att livet trots allt går vidare. Storebror saknar och tänker på dig oxå men det vet du nog redan, han är ju den enda utav oss alla som vågar göra det offentligt och naturligt.
Jag önskar så att jag kunde få ge dig alla dom Pussar och Kramar och all den Kärlek som nu lagrats i min kropp i ett helt år. Älskade Lilla Hjärtat vi Glömmer dig Aldrig. // Mamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Skickar en STOR kram....
Va fint du skriver, tänk att det redan har gått ett år.
Hoppas ni får en fin dag i morgon.
Tänker på er
kram
Så fint du skriver till erat Hjärta !!
En lite extra jobbig dag imorgon, sorg och saknade efter Ebba.
Vet vad du går igenom...
Kommer aldrig att glömma när jag fick se Ebba första gången, så liten, fin & underbart söt !!
Tänker på er alla !!
Kramar från mig
Grattis lilla Ebba!
från änglamamman Ayla-FL
Tårarna rinner och jag tänker på hur otroligt, alldeles ofattbart orättvist livet är.
Grattis lilla Ebba på din 1 årsdag!
Idag kalasas det i himlen, det är jag säker på.
Många kramar
Sandra
tänker på er och kinden blir våt när jag läser...
samtidigt så glädjs jag så oerhört för er skull då ni väntar smått.
det måste vara svårt att veta vart sorgen tar slut och glädjen tar vid, eller tvärtom...
även om det inte är något jag vill uppleva så är det inte alla förunnat att ha en ängel i familjen :)
Det är bara att inse... ni är en speciell familj.
Ta hand om er,
Kram Cecilia
ÅÅÅ Veronica, jag kan aldrig förstå er sorg. Men som jag sagt förut de gör ont i mig!
Hur ont gör de då inte i er.
Massa kramar till er allihop!!!
Skicka en kommentar