Tack för dom fina kommentarerna på föregående inlägg.
Fick en fråga om det för oss var självklart att försöka skaffa barn igen så snabbt eller om det bara hände. Och svaret är att för oss fanns inget annat. Vi hade 3-månader då vi inte försökte överhuvudtaget och sen tog det cirka 3 månader till innan jag var gravid. Hoppet om ett levande, friskt syskon är nog det som fått oss att orka och må så bra idag som vi faktiskt gör. Fast jag kan oxå säga att jag är "jätteglad" över dom 6 månaderna jag inte var gravid, det var lixom Ebbas månader. Vi sörjde och saknade henne då och skapade en alldeles unik plats åt henne här hos oss under dom månaderna. Självklart sörjer och saknar vi henne fortfarande men lille "Kurt" i magen gör bördan så otroligt mycket lättare att bära.