Nejdå... Jag sitter allt här fortfarande... Lite framsteg har vi dock gjort på 1 vecka, livmodertappen var fortfarande rejält omogen och dryga 3 centimeter lång men "utgången" har iaf börjat öppna sig, STOLTA 2 centimeter kan vi skryta med. =) Var därför tvungen att rota fram mina förlossningsjournaler och läsa lite när jag kom hem och här är resultatet: När jag kom in till förlossningen med Fabian så var livmodertappen 2 centimeter och jag var öppen 1 centimeter. Med Ebba var livmodertappen 4 centimeter och 0 centimeter öppen. Så just i detta nu är jag öppen mer än vad jag nånsin varit utanför sjukhus!!! *possitivt tänkande*

Fick tyvärr träffa en läkare idag som jag INTE gillade. Fick känslan av att hon inte ens räknade Ebbas förlossning och att Fabians förlossning "visst var helt normal". Jag kan ju dock inte förstå hur man kan kalla en nästan 2 dygn lång förlossning med dåliga fosterljud, alldeles för svaga värkar, missfärgat fostervatten och navelsträng hårt runt halsen för helt "Normal".... Sen när vi så gott som var påväg ut ur rummet så häver hon ur sig: -Ja men ditt förra barn dog ju inte pga förlossningen utan hon hade ju ett kromosomfel och det finns ju inget som säger att det här barnet har samma fel. Jag blev helt paff och visste inte vad jag skulle svara, tack för upplysningen, jag vet att min Dotter dog av ett kromosomfel..... Så jag hoppas på en annan läkare på Måndag om 1 vecka när det återigen är dags för återbesök.