Svettig i Själen och Hjärtat.

"Ååå vad skönt att proverna var bra då kan du ju släppa allt och bara njuta."

Nääj, faktiskt så kan jag inte det. Jag kan inte Njuta, jag kan inte vara "lycklig". Självklart är jag lycklig och njuter i min ensamhet, i korta sekunder, men jag kan inte hur gärna jag än skulle vilja ta detta lilla liv för givet. Jag vet allt för väl vad som kan hända. Och jag vet hur det känns att vänta, längta och planera i 9 månader för att sedan helt plötsligt bli tomhänt. Hur skulle jag kunna vara glad och "släppa allt" när jag alltför väl vet hur det känns att förlora ett barn.
Jag kan inte hjälpa det men jag är Rädd, stundtals panikslaget Rädd. Det är jättekluvet och väldigt svårt att förklara... Men jag vet att det finns flera stycken som förstår vad jag menar.

Jag står på en gungbräda och ska försöka hålla den vågrätt, ena sidan är Glädje och Lycka andra sidan är Skräck och Rädsla. Det är inte det lättaste att balansera den där gungbrädan. Och allt som oftast så tippar den över åt Skräck och Rädsla. Och det är Otroligt jobbigt att stå där och balansera, jag blir trött och alldeles svettig i själen och hjärtat.