Gräv inte för djupt.

Efter simskolan så stannade jag och Fabian på kyrkogården för att plantera lite mer blommor hos Ebba. Det blir bara jobbigare och jobbigare att ta mig dit. Att stå framför den där graven är rena tortyren och jag kan inte låta bli att gråta av ilska, sorg, längtan och förbannelse. Jag hoppas så att det bara är en "fas". Jag vill ju kunna åka dit och känna ett slags lugn och frid. När jag skulle göra små gropar i jorden att sätta plantorna i fick jag rysningar i hela kroppen, hjärnan gick på högvarv. Gräv inte för djupt! Jag såg framför mig hur jag stötte emot den vita kistan. Självklart vet jag att detta är högst osannolikt, att kistan ligger djupare än så, men bara tanken på att sätta fingrarna i jorden som täcker min lilla Dotter får mina nackhår att resa sig. Allt blir så Verkligt ju längre tiden går. Först skulle man lära sig att leva med sorgen och det tycker jag att jag lyckats bra med. Men nu måste man lära sig att leva med saknaden som bara växer och växer och det är betydligt tuffare.

Mammas Älskade Lilla Ebba.
___________________________________________________________________

Var hos Barnmorskan på inskrivning imorse. Jag har ju varit där förut och träffat min nya Barnmorska och pratat om allt som hänt. Och nu när vi sett Liten och fått goda provsvar så kändes det "okej" att officiellt signa in mig på MödraVårdsCentralen. Mitt hjärta slog dubbla glädjeskutt när hon frågade om vi skulle lyssna på hjärtat, egentligen får man ju inte göra det förrän runt v25. Men alla är så snälla och förstående och speciellt min BM. Jag ska få gå på MVC som en förstagångsföderska + några extra gånger. Så om 3 veckor efter Ultraljudet så ska vi dit igen. Det börjar bli allvar nu!!!