2 Vänner som funnit varandra genom sorgen, tillsammans är vi lite starkare och lite "normalare". Vår sorg är olika men ändå samma. Hon förlorade en Älskad Mamma, jag en efterlängtad och Älskad Dotter. Ihop kan vi prata om djupet, livet, döden och allt däremellan. Vi är Starka och Stolta, vi är Duktiga för vi står fortfarande upp och strävar framåt. Ibland är det upp och ibland är det ner, men vi uppskattar livet och tar inget för givet. Vi är unga, alldeles för unga för att "veta" det som vi redan vet.... Och vi är tyvärr inte ensamma, finns alldeles för många som förlorar sina älskade alldeles för tidigt. Ikväll har jag och min Vän varit och hälsat på våra saknade. Först hos mitt Lilla Hjärta, sen hos hennes Mamma och Lillasyster. Det var sorgligt, kämpade emot tårarna, orkade inte gråta ikväll helt enkelt.
Men det var vackert, Alldeles Magiskt på kyrkogården ikväll.


Annars är det lugnt på bäbisfronten, Liten ligger just i detta nu tryggt i magen och har hicka (som vanligt). Så en Oktoberbebis blir det ju inte.... Men 1/11 är ju ett bra datum. =) Har rensat land idag och njutit av det vackra vädret. Fullmånen ger mig lite HOPP, nått med månens dragningskraft och vatten. Men det påverkar nog inte mig är jag rädd för.
KVINNAN MED EN LIVMODER AV STÅL. Thats me.

Fick en lite lustig kommentar som jag kände att jag var tvungen att svara på. Jag antar att allt är ett missförtånd och att personen ifråga inte följt min blogg.

Jo jag har passerat BF, det var den 28 oktober, antar att du tittar på babytickaren men den har börjat om nu så den stämmer inte. Och angående mina tankar om snitt så kanske jag uttrycker mig lite "klumpigt" men dom som följt bloggen länge förstår mig (hoppas jag!??!), det handlar absolut inte om att "jag inte orkar vänta" utan det ligger mer i mina funderingar än så. Detta har varit en lång och otroligt jobbig graviditet, inte så fysiskt tung men otroligt psykiskt påfrestande eftersom min Dotter dog 16 dagar gammal den 11 September 2008. Och det är inte bara mina "spekulationer" utan disskutionen om BF, igångsättning och snitt har funnits med ända sen vecka 9 när vi gjorde första VUL och innefattar både läkare, Barnmorskor och psykolog. Hade jag velat så hade sjukvården redan "plockat ut" Liten men jag har själv valt att hålla huvudet kallt, passerat BF plus lite till, trots att nerverna tryter och själen är trött men nu orkar jag faktiskt inte längre.... Med all rätt tycker jag.

Det blev inget mer än ONDA sammandragningar som jag nog till och med vågar kalla förvärkar. Tjihoo!!!! Somnade ifrån sammandragningarna vid 23 snåret, vaknade (arg på mig själv för att jag somnat) vid 01:30 och allt var borta... Trodde jag!! Gick på toa och AJ som f**n vad ont det gjorde, rejäla förvärkar långt ner i livmodern med några minuters mellanrum, klarade inte att ligga i sängen utan fick gå upp. Sen somnade jag återigen ifrån allt vid 3 snåret och nu sitter jag här med träningsvärk istället.... *suck*

Om inte sån här smärta gjort susen på Livmodertappen på Måndag så finns det nog inget som hjälper, då får det allt bli kniven. Alla är väl inte gjorde för att föda barn antar jag. Jag är mer av en "gravid-människa". =)

Gott om sammandragningar här hemma.. Kanske, kanske, kanske att fönsterputsandet gjort susen.. =) Nu väntar jag bara på att dom ska göra ONDARE, annars är det ju ingen ide. Kan inte låta bli att småle, här sitter man och önskar sig SMÄRTA, BLOD, TÅRAR och ett rent HELVETE!!! *hihihi*

Sitter här och belönar Liten med Marabou chokladkaka samtidigt som jag tittar på Förlossningskliniken, har lite extra högt ljud så Liten kanske lär sig ett och annat om att komma till världen.. Liten skötte sig återigen perfekt på KSS (därav belöning), CTG-kurvan var Godkänd men det tog lite längre tid idag eftersom det var en trött bebis som bara ville sova. Nu ska vi tillbaka på Måndag igen, då blir det undersökning av livmodertapp. Vi bokade en tidig tid eftersom en igångsättning är bättre att göra på morgonen.... *nervöst*

Så på Måndag får nog BB-väskan följa med iaf så får vi se om livmodertappen är samarbetsvillig annars får dom allt ta och plocka fram kniven för nu har vi väntat Färdigt.

Det är en uttråkad, uppgiven, ledsen och trött Mamma som skriver. Jag är redo för nästa kapitel i livet, det kapitel jag väntat på i cirka 22 månader ända sen lilla Ebba flyttade in i magen. Jag är redo för ett nytt litet liv utanför Magen.
*hoppas, önskar, längtar*

Mellan mina "städutbrott" så har jag hela dagen funderat på om Pappsen kom ihåg att skicka med en almanacka in med Liten. Jag är tveksam, men om så visar sig vara så ska jag pussa lite extra mycket på Pappsen när allt detta är klart.

Så nu har du 28 timmar på dig Liten "to make your daddy proud".... =)