Det där utlovade snöovädret lyser fortfarande med sin frånvaro. Lite synd tycker jag nog.

Idag fyller bästaste Farfar år.

Grattis till Honom!!

Tänk så lyckligt lottad jag är som har en Mamma och Pappa, syskon, Farmor och Farfar, Mormor och Morfar, Moster, Morbror, Faster och deras respektive, en massa kusiner och fem söta kusinbarn. Sambo, barnen, hans Familj och en massa lovely Vänner. Alla pigga och friska och fortfarande inte så värst gamla i mina ögon. Så man har en rejäl "back-up" om det skulle behövas. Idag tänkte jag försöka ta mig en lååång dusch innan Fabian kommer hem, får se om jag får lov av Lilla Fröken Fräken här.... Sen blir det nog en tur ut till Farmor och Farfar, förhoppningsvis har hon en massa goda kakor att bjuda på. =) Så dagens bantning går förmodligen åt pipsvängen oxå.... Aj då!!!

Mamma Lillebror Moster Jag Lillebror

Ett samtal till kusin skulle sitta på sin plats oxå, men med varsin liten så vill det till att tajma perfekt...

Ja se det snöar..

Ska vi bli alldeles insnöade måntro? Jag gillar´t. Jag och Liten har inga "måsten" så vi har bestämt oss för att ligga kvar i sängen all-day-long och öva på att hålla i saker, för det är det som är mest nu. =D Jo det var ju det här med snön... Varför klagas det så mycket på snön? Varför vill folk att snön ska bort så det blir vår? Det har väl aldrig någonsin varit VÅR i Februari? Vår blir det väl först i Mars/April. Folk säger att dom blir deprimerade av all snö, men hade det inte varit snö så hade det ju varit REGN... Och då kan vi snacka om Depression... Nu är det ju ljust och vackert ute. Näpp sluta gnäll nu och NJUUUUT istället för nått sånt här kanske vi aldrig mer får uppleva.

HELLRE INSNÖAD OCH VIT ÄN GENOMBLÖT OCH GRÅ.

Lilla Liten ligger och sover sött i vaggan och Storebror leker med kompis på övervåningen. Det är så mysigt att höra två pojkars lek blandat med små bäbissnarkningar. Det värmer mitt hjärta.

Såg på Oprah förut det handlade om föräldrar vars barn försvunnit. Kidnappade, döda, levande, det visste dom inte, dom var bara borta på en sekund och aldrig återfunna. (än så länge iaf)
Mitt hjärta värkte och tårarna rullade (läs sprutade) ner för mina kinder, jag kände deras smärta rakt genom hela kroppen. Och nu sitter jag här och kan inte låta bli att känna tacksamhet för att jag åtminstone vet vart min Dotter finns. Hon ligger begravd på kyrkogården med en fin gravsten ovanför sig. Jag minns när Ebba dött och var kvar på sjukhuset i väntan på begravningen. Jag har varit på studiebesök på bårhuset en gång i tiden och vet hur det ser ut, kommer ihåg kylan och den speciella doften. Jag minns så väl hur jag nästan ville kräkas när jag tänkte på och visste att min Dotter låg nånstans i ett kylrum alldeles ensam. Jag drömde på nätterna om hur hon ropade på mig. När så dagen för begravningen kom kände jag lättnad, äntligen skulle jag få vara nära henne igen. Jag frågade prästen när han bar in kistan i kyrkan om det verkligen var hon där i..? Det var det, han hade själv lagt henne i kistan (tror jag han sa iaf om inte annat så vill jag tro det) och han återberättade vad som fanns i, filten med nyckelpigor på och lilla kaninen. Det kändes och känns skönt att det var han som höll henne för sista gången. Natten efter begravningen hade en ny känsla flyttat in i min kropp, ett lugn, ett lugn över att jag äntligen hade henne "nära" och visste vart hon fanns.

Bakom Imman.

Våran Stackars dusch fick ta emot mycket efter att Lilla Hjärtat lämnat oss, många tårar,skrik och slag har utdelats därinne. Jag brukade duscha mycket och länge, det var ingen som störde och trots att man grät oavbrutet i 20 minuter så såg man "fräsch" ut när man klev ur. När det blev imma på glasdörrarna brukade jag dra handen och torka bort lite och kika ut. Jag fantiserade och drömde om att lilla Ebba satt i Babysittern utanför och väntade på att jag skulle bli klar, för det var nämligen så jag hade planerat ut under graviditeten att duschningar skulle genomföras när sambon var borta och jobba.... Men det fanns aldrig någon babysitter där utanför, det var tomt. I förmiddags tog jag en lång och varm dusch för att tina upp lite. Som vanligt tänkte jag på lilla Ebba och all smärta och gråt som släppts ut i duschen. När det blev imma på glaset drog jag med handen och kikade ut. Och där på ett litet täcke på golvet låg Lillasyster Tyra tittandes på sina händer som hon numera kan behärska någorlunda, hon utbytte några fraser med dom innan hon lyckades få in dom i munnen. Alldeles Levande.

Har varit TOMT här ett bra tag, livet har liksom rusat förbi men nu, nu börjar jag bli sugen igen. Saknar att skriva, så nu är det dags för ett försök igen. =)

Det har varit bråda fantastiska dagar. I år har Julen mestadels gått i glädjens tecken tillskillnad från förra årets Jul som vi bojkottade helt. Självklart smyger sig tankarna allt som oftast på om barnet som inte finns hos oss men glädjen över att ha 2 friska överskuggar, vi är lyckligt lottade.

Tänkte bjuda på lite bilder från Lillasyster Dop som hölls den 27 December i Norra Härene Kyrka.

Fast vi börjar med ett bedårande foto på Lilla Fröken Surläpp.
Fadder Charlotte och Lilla Tyra posar vant framför kameran efter Dopet.

Morbror Tobbe, Bästaste Charlotte, "Faster" Emma och Farbror Jonas fick äran att bli Tyras Faddrar och hon fick äran att ha dom som Faddrar.

Framme i Kyrkan brann Storasyster Ebbas Dopljus som sedan fick sällskap av Lillasysters.

Måste visa mina fina ringar, en för varje unge. Det röda Hjärtat är Ebba, den blå är Fabian och den lila är Lillasyster Tyra.

Känns som det blev ett konstigt och "fult" inlägg.... Understrykningen vetifasen vad den kom ifrån...!??!? Lovar att återkomma med lite fler bilder från Jul m.m vid ett senare tillfälle, för visst är foton på bloggar det som är roligast. =D

Tankar om Julen och Tacksamhet.

Världens bästa Mamma hämtade en fin gran till oss. Världens Bästaste Sambo hjälpte mig att frakta hem den och få den någorlunda rak i julgransfoten. Världens bästa Son pyntade den och Världens finaste Dotter tittade med stora ögon på. Julgransljusen var såklart trasiga men Världens Bästa granne/vän/sambons svägerska erbjöd såklart sina.

Jag hoppas ni förstår vart jag vill komma.... Jag är ständigt omgiven av en massa "VÄRLDENS BÄSTA". Vi är inte rika och har en massa pengar på sparkonton men igår tog vi Bilen in till stan, käkade mat, julshoppade, fikade, handlade en massa onödigt bara för att göra en massa julgodis, handlade på oss en MASSA blöjor "bara för att". Vi tog bilen hem, matade katten och hunden, griljerade julskinkan, tände alla julstjärnor och stakar som finns i så gott som varje fönster. Jag plockade ordning på Tyras kläder som finns i massor.

Kan inte låta bli att tänka på alla människor som inte har det vi har. Barnen som inte önskar sig för dom vet att Mamma blir ledsen och inte har råd. Familjerna som inte får äta julskinka, prinskorv, julgröt, julgodis och julmust. Barnen vars föräldrar ser Julens ledighet som en extra lång Fylla. Det gör ont och tyvärr kan man inte hjälpa allt och alla. Fabian är ivrig, tjatar på om allt han önskar sig. Skulle nog till och med våga erkänna att han är bortskämd och girig... Jag påpekar ofta (och har alltid gjort) för Fabian om alla orättvisor i världen och försöker lära honom att vara tacksam för det lilla. Jag har "tjatat in i huvudet" på honom att det viktigaste är att alla man älskar får vara friska och leva. Så igår så frågade han återigen hur många julklappar han skulle få osv. Jag svarade då att vi firar inte Jul för att få paket utan för att få vara med dom vi Älskar och bryr oss om och han höll med. Han satt sen tyst en stund innan han sa med lugn och vuxen röst: -Men jag får väl 1 julklapp iaf. =D Och självklart får han det, han får 5.

Vi är lyckligt lottade, vi har det vi behöver och lite till. Det är snart Jul. Jag längtar efter Jul i år, förra året firade vi ingen, då var allt svart. Men i år finns det Hopp, Kärlek och Lycka.
Och det önskar jag att alla fick känna inför Julen.