Ett livsavgörande Löfte

Igår kväll när det var dags att sova var Liten inte nöjd, inget var bra... Tillslut så la jag henne nära och lät henne "tutta" lite på mig, ibland räcker det med nån droppe så blir hon nöjd och belåten. Och visst var det så, hon tog några snutt sen slutade hon, tittade mig djupt och länge i ögonen och helt plötslig stog tiden still. En vacker frisk Dotter liggandes vid mitt bröst, trygg, varm, mätt och så otroligt Älskad. Jag la armen lätt runt henne och frågade mig själv hur jag nånsin kommer klara av att släppa ut henne i världen på egna ben... Jag fick ont i kroppen när tanken slog mig att jag inte kommer kunna skydda henne från allt det onda därute. Jag tänkte på alla de barn som tvingas växa upp utan allt det som hon får. Utan Kärlek, ömhet och Trygghet. Jag tänkte på barn vars föräldrar super, misshandlar, utnyttjar och skändar. Jag fick ont i magen för alla de barn som Mobbas i skolan, som inte har några vänner, som är ensamma och utsatta. Jag fällde några tårar över maktlösheten av att inte kunna hjälpa alla. Samtidigt lovade jag "någon" och henne, vår Dotter, att alltid finnas där, göra mitt allra bästa och yttersta för att skydda henne och hennes Storebror. Att för alltid vara deras trygga, fasta punkt i livet.

Tomrummet har minskat.

Sen lilla Tyra kom så har tomrummet inom mig blivit mindre och saknaden är inte längre lika påtaglig. Ibland får jag nästan påminna mig om allt som hände innan Tyra. Våran lilla Ebba, inte det att jag inte tänker på henne, för det gör jag varje dag, men det känns så overkligt... Men så tittar jag på foton av Ebba och minns, minns glädjen, smärtan, sorgen och det orättvisa i att hon inte fick finnas hos oss. Att hon var dömd att Dö... Ibland funderar jag på hur livet sett ut om vi haft båda våra små tjejer här hos oss.. Jag har gjort en fotobok till Tyra i Julklapp och en av sidorna är vigd åt Storasyster i Himlen. Jag satt och bläddrade i den och när jag fick se Ebba och Tyra bredvid varandra så brände tårarna. Dom är lika, två systrar som aldrig kommer få chansen att lära känna varandra. Det är inte alla som har en Lillasyster i Himlen, sa Storebror en dag med stolt röst. Och det är så sant, (som tur är) det är inte alla som har en egen liten Ängel i familjen. Älskade Ebba du finns alltid med oss.

Ny Morgon.

Dagen har börjat och tack vare att jag städade av golven och fyllde kylen med matlådor igår så finns det inte så många jobbiga måsten idag. Så vi tänker bara sitta här och mysa medans snön faller utanför.

Ibland vill jag så mycket helt plötsligt. Jag VILL HA!!! Jag blir som en trotsig unge i en godisaffär, fast jag blir det inombords. Rastlös. Men jag har lärt mig.... Så när jag känner så sätter jag mig ner och funderar och tänker, gör en lista i huvudet över saker som jag är Tacksam för. Saker och ögonblick som jag inte skulle vilja byta mot pengar eller allt vackert i hela världen.

Lilla Tyra Myra i sin Hårdrockströja.
Ligger tryggt hos Farbror Wig. Mamma med sina fina ungar.

Lillasyster och Storebror.

Lite pics så Tant Charlotte i Norge kan se vårt lilla Underverk. =D

VI SAKNAR DIG!!!

Varför måste Stigen vara Krokig när man egentligen är som Lyckligast..?
-------------------------------------------------------

Det tog ett tag men tillslut så fick vi tummen ur och satte in en födelseannons i tidningen, jag ville att den skulle vara perfekt. Och jag är Nöjd med resultatet.

Älskad och Efterlängtad
Välkommen Lillasyster TYRA
Tony Gustafsson
Veronica Axelsson
Storebror Fabian och Lilla Ebba i Himlen.
KSS 5/11 2009

Kärlek och Lycka. Syskonkärlek som inte går att beskriva i ord. Så Efterlängtad och så överbeskyddad. Den vackraste bilden jag har, samtidigt den sorgligaste, något Fattas, det är 1 för lite. För Alltid. Ibland rullar mina tårar när jag ser på Lillasyster och tänker på Lilla Hjärtat, hennes storasyster som hon aldrig fick lära känna, se eller vara nära.
Kommer hon älska och sakna henne ändå..? Så som vi gör..?